En berättelse om en vän. Denne vän förstår inte sitt eget bästa.. Eller, vän och vän. Jag kan väl inte säga att det är en vän längre. Eller jag vet inte? Vän kallar vi det.
I stora drag rövade en elak pirat bort denne vän från mitt liv och hon valde att sedan att fortsätta sitt liv med piraten. Piraten är en mansgris och numera hatar jag honom för att han förstörde min vän. Min vän behöver slå sig fri från ondskan piraten strömmar ut. Piraten gillade inte att min vän umgicks med andra människor och de blev nästan helt isolerade från omvärlden, ensamma på sitt piratskepp.
När jag möter piraten ute på havet sista gången så spyr jag ut mitt hat mot honom. Han förstår inte vad som händer, man jag vet bara att han förtjänar till att bli förnedrad. Jag tänker på hur annorlunda våra liv hade sett ut utan honom. Inte bara för min skull.. utan för hennes skull också.
Att släppa taget är det första steget mot lycka och välmående. Andra steget är att göra sig av med allting som har med piraten att göra. Tredje och sen sista steget är att glömma bort honom, för då finns han längre inte.
Jag tänker glömma bort honom. Vända ryggen och inte bry mig längre. För vad jag än säger så blir det fel. Min vän hatar nu mig för att jag hatar piraten. Nu kan min vän inte lita på mig mer för att jag sa åt piraten att släppa taget. För att piraten suger åt sig själar som om man köper dem i affären, han vill ha kontroll. Men har han ingen kontroll så har han ingen makt. Ge honom inte den makten!
Glöm bort, göm undan alla bevis, låt honom ruttna bort, raka skallen på honom när han sover så han blir fulare än vad han redan är, kränk honom och få honom att förstå att själar.. det stjäl man inte.
