Jag vet inte varför jag ens försöker längre.. Det verkar vara dödsdömt. Jag är så trött på att lyssna.
Allt känns så falskt, allt känns bara så fel. Jag vet inte ens om jag vill kämpa för någonting just nu. Jag har ingen motivation, jag är trött och orkeslös. Till och med tystnaden känns fel, all spänning i luften som bara ger dåliga vibbar. Jag får lust att spy.
Ingenting betyder någonting, inte ens någonting betyder det minsta längre. Jag känner mig utfryst, kränkt och skärrad över hur jag själv tänker.
Det kanske är för att jag inte har en så vidare bra dag, men jag tänker klarare än vad jag gjort på länge när jag mår som jag gör. Jag orkar inte vara trevlig, orkar knappt träffa folk. Jag är som i ett vakuum av känslor som jag inte kan kontrollera.
Livet är kanske inte alltid vad man har tänkt sig.. men man tror ju att det man själv valt ska vara någorlunda pålitligt.
Det finns nog inga ord som beskriver mina känslor just nu.
Jag undrar… orkar jag leva?




